Uppdraget

Torparängen är en ny stadsdel i södra Växjö, belägen vid Södra Bergundasjöns strand. Liljewall var ett av tre arkitektkontor som medverkade i de parallella uppdrag som har legat till grund för områdets nya detaljplan. Därefter har vi fått förtroende att utveckla ett gestaltningsprogram och att projektera bygghandlingar för en ny stadspark. Parken har formats för att utvecklas med bibehållen läsbarhet även vid minimal skötsel, med en given plats för naturens spontana processer; gångvägarnas nordsida är stramt stensatt medan den södra sidan, liksom betongens gjutfogar, lämnas öppna. I samma anda planterades björkar mitt i den södra gångvägen, som en inbjudan till dialog och förhandling, medan den odlade och organiserade ordningen kontrasterar i norr. Genom en enkel palett med traditionella material, konsekvent upprepad i olika skalor syftar gestaltningen mot en läsbar, öppen form. Parkens nybyggda ruin (Fåfängan) samlar och organiserar den löst sammanhållna omgivningen och öppnar samtidigt ett fönster mot landskapets historia.

Från strövområde till stadsdel och stadsdelspark

Projektet undersöker och gestaltar landskapets historia till form som svarar mot den samtida publika parkens behov och motiv. Med utgångspunkt i ett längs den södra gränsen befintligt stenröse formas parken enligt odlingslandskapets strikta geometri där mörk högvuxen granskog utgör det typiska småländska fondmotivet. Projektet inleddes redan i detaljplaneskedet med ett parallellt uppdrag vilket medfört att bebyggelsen, parkens idé, storlek och landskaplig inordning konsekvent har hängt samman genom
projektets alla faser.

Det geometriska odlingslandskapet

Parkens huvudentré introducerar det formmässigt ledmotivet med sin nedsänkta geometriska form som sedan upprepas i den centrala parkens rum. I ett landskap präglat av rösen och stenig morän får gabionerna rollen som en samtida inkarnation och genom en rytmisk upprepning förmedlar de en tolkad bild av landskapet. Robustheten i parkens byggda karaktär ger plats åt ruderatväxter och spontan växtlighet och fungerar även utan skötsel. Den norra delen präglas av odlingslandskapets ordning både genom de olika plattformarnas uppställning och indelning och betonas med geometriska planteringar med ödetorpsarter och ängens ädlare blomster.