Del två i den LBF-finansierade studien Verktyg för framtidens skolmiljöer är en fördjupning av Madeleine Nordenknekt och Linda Nilsons rapport med samma namn som färdigställdes 2020. Medan den rapporten var mer av teoretisk art är målet den här gången en praktisk utvärdering. I den nu aktuella studien har projektteamet valt att studera Hyllievångsskolan som invigdes 2017, då skolan till stor del har utformats med stöd av de verktyg som den tidigare studien fastslagit som framgångsrika. Den nya studiens syfte är att stärka evidensen kring tidigare definierade verktyg och därmed påvisa hur designen av den fysiska skolmiljön kan bidra till ändamålsenliga och trygga miljöer. Slutligen ämnar studien identifiera en metod, ett språk samt frågeställningar som stärker kommunikationen mellan barn och vuxna i utvärdering av fysisk lärmiljö.

VARFÖR KÄNDE NI ATT DET BEHÖVDES EN FÖRDJUPANDE FORTSÄTTNINGSSTUDIE?

​M.NFörstudierapporten som gjordes handlade snarare om att tanka av redan gjord forskning om fysiska lärmiljöer. Den la en grund, men redan då hade vi hade tankar på flera fördjupningsprocesser. Ett spår var att besöka Hyllievångsskolan för att lära mer om vad de olika verktygen, i samverkan, faktiskt gör för den fysiska miljön och på vilket sätt de här komponenterna gör skillnad för eleverna ur ett trygghetsperspektiv. För det är grundsyftet, att barn ska känna trygghet och kunna utvecklas i sin miljö.

Resan började med att jag och Eisel ville göra ett projekt tillsammans där vi också ville hitta ett språkbruk som fungerar i kommunikationen med barn. Det är en så viktig del av arbetsprocessen att den bör ha en självklar plats i metodiken. Jag kände jag saknade den kompetensen, så det blev naturligt att ta in Eisel.

Eisel, du är en del av projektteamet i egenskap av barnkulturdesigner – vad innebär det?

​E.MSom barnkulturdesigner fokuserar vi på barnens perspektiv och utvecklar metoder som hjälper dem att uttrycka sina önskemål och behov under designprocessen. Att välja rätt metoder för att kommunicera med barn kräver en balans mellan pedagogik och psykologi, eftersom vad som fungerar för en fyraåring skiljer sig från vad som fungerar för en elvaåring.

Hur gör ni för att förstå vad barnen menar när det många gånger saknas ett gemensamt språk?

​E.MVi intervjuade barnen och lärarna i årskurs 1, 3 och 6 innan vi genomförde gå-turer och en bilduppgift där barnen fotade två platser; den första av en plats där de kände sig trygga, och den andra av en plats där de inte kände sig lika trygga. De beskrev även varför de hade valt just de platserna, vilket var jättespännande att ta del av. Det blev en hel del bilder av toaletter…

​M.NJa, det är där de känner sig otrygga! Förutom en toalett som några tjejer sa att här får vi vara ifred och bara vara med varandra.

Vad gillade de bäst?

​M.NBiblioteket stack ut som en klar favorit. Den som ansvarar för biblioteket har verkligen tagit sig an det rummet och skapat den variation som behövs. Det finns så många olika typer av miljöer som kan möta många typer av barn och deras olika behov.

I den första delrapporten låg fokus mycket på begreppet hjärnsmart skola, men här står istället känslan av trygghet och pedagogiken i centrum. Flexibla ytor med en stor variation mellan stora och små utrymmen verkar gynna detta. Men varför är det så? Är det för att kunna möta så många olika behov som möjligt?

​M.NJa, det tycker jag är en bra formulering. Hyllievångsskolan var också lite speciell eftersom vi vann uppdraget efter en tävling. Det innebar att ramarna inte var så strama som de brukar vara, utan vi fick ganska mycket frihet och därmed möjlighet att verkligen omsätta de tankar och idéer som verktygslådan bygger.

Hur uttrycker då barn tankar och känslor kring trygghet?

​M.NVi behövde hjälpa dem på traven genom att ge några riktlinjer kring vad trygghet innebär och hur en person som känner sig trygg eller otrygg beter sig. Detta underlättade även våra observationer och iakttagelser när vi väl var på plats i byggnaden.

Ett barn eller en vuxen som är trygga vågar ta sig an rummet på ett helt annat sätt än någon som känner sig otrygg. De rör sig väldigt lite i rummet och gärna längs väggarna. Något som verkligen tar sig uttryck rent fysiskt. I vår förstudierapport läste vi en hel del kring amerikansk forskning där det beskrivs hur vi människor redan på savannen beter oss. När vi känner oss otrygga vill vi oftast ha vår rygg fredad och upplevelsen av att kunna se så mycket som möjligt, vilket gör det onaturligt att stå mitt i ett rum. Det gör du bara om du känner dig helt trygg i situationen. Man har även lättare att knyta sociala kontakter när man är trygg, därför har vi även frågat barnen om sociala mötesplatser.

Under kartläggningen använde vi oss av stora ritningar av byggnaden där vi kunde markera viktiga platser med hjälp av klistermärken. Vad händer vart och varför är det så? Fungerar de här platserna som det var tänkt eller inte? Känner sig barnen trygga eller otrygga?

Och pedagogiken då, på vilket sätt tar den plats?

​M.NKänner du inte trygghet kan du inte tillgodose dig kunskap. Det är ofta det man ser i socialt utsatta områden. Är du trygg som individ kan du vara tillräckligt närvarande för att kunna tillägna dig ny kunskap och att utvecklas. När man talar om en tillgänglig lärmiljö kan man föreställa sig en triangel där pedagogen, den sociala miljön – som inkluderar trygghet – och den fysiska miljön bildar en enhetlig helhet. Om jag känner att jag har en god relation med min lärare och mina klasskamrater skapas en känsla av trygghet. Den fysiska miljön, som vi arkitekter utformar, knyter samman och förstärker dessa relationer.

Upplever ni att det finns ett stort glapp gällande förståelse mellan de olika professionerna, alltså pedagoger och arkitekter?

​M.NNär man läser till lärare får man ju ingen, eller väldigt lite inblick i den fysiska miljöns betydelse för pedagogiken och inlärningen. Jag vet att Göteborgs universitet har initierat och haft en utbildning för arkitekter och pedagoger, men jag tror att det mest var arkitekter som deltog. Vi som läser till arkitekter får nämligen också lära oss väldigt lite om själva pedagogiken under vår utbildning.

Det rapporteras mycket om att unga mår dåligt och är stressade. Har dessa rön på något sätt påverkat ert arbete med studien?

​M.NJa, så är det. Därav har målsättningen varit att få barnen att vilja komma till skolan och att må bra när de väl är där. Skolan kan på många sätt fungera som en fristad för barn som har en svår situation på hemmaplan. Det ställer högre krav på den fysiska miljön att erbjuda rum för återhämtning. Vi har bland annat använt uttrycket ”cry spot” om gradängen eller biblioteket som tydligt uppfattas som tysta, lugna och trygga miljöer där barnen känner att de kan få vara ifred. Så det gäller att inte bara ha fokus på det lärande rummet, rum i alla typer av skalor är därför viktigt.

Vi har också fått mycket positiv feedback kring fåtöljerna i biblioteket. De har höga, solida stolsryggar, vilket ökar känslan av att vara skyddad samtidigt som man har fri sikt. Det handlar också om att ha öppna ytor där många kan samlas och träna på sociala möten.

Ja! Som Amfiteatern till exempel?

​E.MJa, men den användes faktiskt som en typisk ”cry spot”. Alltså inte exakt som vi främst hade tänkt, men det finns en liten hörna som flera elever beskrivit som en bra plats att gömma sig på för att få vara ifred. Det är häftigt att se hur en byggnad kan transformeras genom brukarnas användning och erfarenheter över tid.

​M.NEtt kluster med klassrum runt ett torg användes väldigt bra skulle jag säga. Det är en flexibel yta som både kan fungera som ett komplement till klassrum och grupprum. Några elever kan sitta ute och rita medan det är lektion samtidigt som lärarna ändå har överblick. Sen används ytan parallellt med fritids och lek väldigt mycket. Lek är ju också en sorts återhämtning.

Extra roligt var att höra barnen beskriva hur bra det var att kunna reglera ljus. De reflekterade även över material, så som textilmattor, vilket vi tolkar som att de är väldigt medvetna om sin fysiska miljö och vet vad de tycker om och trivs med.

Hur är det med alla vuxnas olika behov?

​M.NVi intervjuade även alla lärarna i årskurs 1, 3 och 6. En stor enkät skickades dessutom ut eftersom det var viktigt att ta del av deras åsikter och upplevelser av trygghet, liksom hur de vuxna upplevde huruvida barnen var trygga eller inte.

Har ni uppnått det det som ni hade hoppats på?

​M.NJa, det tycker jag ändå. Vi kände oss väldigt upprymda de dagar vi var på plats, supertacksamma över alla fina insikter vi fått ta del av. Just det att skolan fyller sitt syfte och att vi fått lära oss mer om otrygga platser. Till exempel kapprummen var väldigt viktiga för oss att utvärdera eftersom det är så ovanligt med ett enda stort kapprum där alla 600 elevers tillhörigheter ska rymmas. Rektorn beskriver att det är väldigt få konflikter på skolan, och det är ett jättebra betyg.

VAR det något som förvånade er?

​E.MLek var till exempel inte med i verktygslådan sedan tidigare, men lek är viktigt för barns inlärning såväl som återhämtning. Det är inte särskilt förvånande kanske, men det har blivit än mer tydligt och nu har vi material och underlag som stödjer den tesen ytterligare, vilket känns roligt. Ljud och akustik visade sig vara väldigt viktigt för barnen, vilket också förvånade mig lite, att de är så medvetna om en sådan sak.

​M.NJag blev överraskad över feedbacken att man inte tyckte att flödena i huset var så bra. Vi arbetade medvetet utifrån ett centralt flöde, och skolan är dessutom skofri, vilket tydligt styrde hur man skulle röra sig. Dock insåg vi att detta främst ledde till ljudproblem. De gillade inte heller matsalen, och denna feedback har vi fått även från andra projekt. Det är viktigt att inte bara lämna ett stort rum som det är. Genom att dela upp stora ytor, som en matsal, kan vi skapa en bättre rumslighet. De hade även synpunkter på vissa klassrum. Eftersom byggnaden är böjd får en del rum mycket dörrar och ovanliga proportioner. Men över lag känner de sig väldigt trygga och alla känner en oerhörd stolthet över att säga att man är en del av Hyllievångsskolan.

VAD händer nu då?

​M.NNu är målet att sprida informationen så brett som möjligt och nå ut till andra arkitekter, kommuner och alla som är involverade i utformningen av skolor och lärmiljöer. På så sätt kan vi bidra till att fler skolor utformas på ett sätt som främjar lärande och välmående. En viktig insikt att ta med sig från den här typen av utvärderande studie är att vi, med hjälp av insamlade data och underlag, skulle kunna ge vägledning kring hur verktygen i verktygslådan bör användas och prioriteras.