Kultur, konst och klor – hur bevarar vi våra badhus?

Hur bevarar man en plats som både bär på historia och fyller en viktig samhällsfunktion i dag? Frida Bladin och Calle Hellberg brinner för att vårda och utveckla Sveriges simhallar. Här diskuterar de allt ifrån ikoniska Valhallabadet till Vällingby- och Åkeshov simhall. I en tid då nybygge ofta ses som det enklaste svaret, lyfter de fram återbruk, arkitektoniskt värde och badhusens betydelse för rörelse, gemenskap och generationsöverskridande möten.

Frida, du medverkar i filmen om Valhallabadet som just nu visas på utvalda biografer. vart kommer ditt engagemang ifrån?

​F.BMitt examensarbete fokuserade på Valhallabadet, där jag undersökte byggnaden och vad som krävdes som minsta möjliga insats för att uppnå en mer modern standard och samtidigt skapa mervärden. Mitt förslag var inte på något sätt perfekt, men det var ett otroligt intressant arbete som gjorde att jag fick lära känna byggnaden mer. Men egentligen började det nog med att ha vuxit upp i en vacker simhall från 70-talet ritad av Nils Tesch. Simhallen renoverades under 2010-talet och det var en riktigt krånglig tid för simklubben som jag var en del av, och för simskolorna. Men det kändes ändå självklart att byggnaden skulle få stå kvar tack vare sin ikoniska silhuett och popularitet bland både besökare och invånare. Renoveringen blev inte optimal, men huset lever vidare och får ta emot nya generationer badare.

Jag har också ett personligt stort engagemang för hållbarhet. Att bevara och utveckla byggnader är mycket mer hållbart än att bygga nytt. Det är till och med det bästa sättet för oss som ritar badhus och simhallar att minska våra klimatavtryck. Simhallar och badhus är utsatta miljöer med klorider, fukt och värme. För att nya badhus ska hålla länge krävs ofta mer koldioxidtunga och oorganiska material än vid exempelvis bostadsbyggande. Dessutom blir nya badhus sällan lika vackra som de gamla eftersom vi saknar både budgeten och den status som simhallar hade förr.

Du pendlar titt som tätt till Köpenhamn – vad kan vi lära oss av Danmark i just det här fallet?

​F.BDe verkar nu ta tag i sina centrala simhallar och renoverar dem en efter en. Nu står Vesterbro svømmehal på tur. Innan dess var det Frederiksberg svømmehall och före det Øbro-hallen i Østerbro. Samtidigt adderar de nya simhallar i utkanten av staden, men av annan karaktär. Frederiksberg svømmehal är ett intressant exempel där man lyckats kombinera otroligt vackra miljöer med plats för lek och rekreation. Det är inte bara en plats för simning och motion. Lekfulla inslag har lagts till utan att förstöra byggnadens ursprungliga karaktär. Vi kan lära oss att ta vara på vårt byggda simhallsarv. Det är möjligt att renovera och utveckla simhallar i större utsträckning än vad som görs i Sverige idag. Det har nästan blivit en sanning att det alltid är bättre att bygga nytt. Det kan initialt verka som det mest ekonomiska alternativet, men ur ett hållbarhetsperspektiv är det inte det. Vi kan också lära oss att inte alla simhallar behöver vara maxade och moderna. Även om jag själv är en del av simsporten i Sverige och gärna ser fungerande, fräscha anläggningar med vackra interiörer, så behöver de inte alltid vara helt nya.

Men Danmark kan också lära sig av oss. I Sverige lägger vi ofta större fokus på trevliga, varma och behagliga omklädningsrum och duschrum. De flesta danska badhus har vita, kalla duschrum där man känner sig exponerad även efter renoveringar och nybyggnationer. Vi lägger kanske också större vikt vid att de tekniska bitarna ska bli korrekta. Jag har sett flera exempel på lösningar i Danmark som försvårar för tävling, träning eller generell användning. Till exempel halkiga golvplattor, simlinor som är fästa för högt ovan vattenytan, eller ryggsimsstolpar som placerats fel.

Calle, du har jobbat intensivt med ombyggnationen av simhallen i Vällingby. Varför är just den byggnaden värd att bevara?

​C.HVällingby sim- och idrottshall är en vacker, strikt formgiven och antikvariskt klassad byggnad från 1972. Den är ett sent verk av den store funktionalisten Helge Zimdahl. Platsen är Vällingby centrum, som vid invigningen på 1950-talet lockade arkitekter och stadsplanerare från hela Europa att studera en då helt nyuppförd stad på jungfrulig mark. Vällingby sim- och idrottshall är en samlande punkt för människor som vill simma, spela basket eller ägna sig åt andra idrotter inom ett stort upptagningsområde. Nu när återbruk ligger i tiden uppmärksammas det extra när en sådan byggnad renoveras för nya generationer av användare.

Hur har processen varit?

​C.HVi har arbetat nära brukare, konstruktörer och aktiva idrottare, men också med en byggnadsantikvarie som coachat oss genom processen. Det har varit en spännande resa när nya funktioner behövt tillföras utan att befintliga kvalitéer fått gå förlorade.

Hur har det känts att arbeta med ett så välbesökt och älskat badhus?

​C.HDet är förstås ett ansvar att projektera ombyggnaden av ett hus som betyder så mycket för så många. Det är också spännande att sätta sig in i hur en av de stora mästarna arbetat i ett sent verk med hela sitt kunnande i ryggen.

Även Åkeshovs simhall har genomgått renovering i vår regi. Berätta lite om det!

​C.HÅkeshov är ett av Stockholms mest besökta badhus. Här var det aldrig ett alternativ att bygga nytt på en ny plats. Det är ont om tillräckligt stora tomter med närhet till goda kommunikationer i Stockholm. Även här behöll vi den ursprungliga byggnadsstommen och återställde ett underbart bassängrum från 50-talet till sitt ursprungliga utseende. Jämte detta placerade vi nya bassänger för utökade möjligheter till simundervisning. Det gömde sig flera överraskningar att hantera när ytskikt och mellanväggar hade rivits ut. Jag tror att alla gläds över det färdiga resultatet nu när den renoverade och utbyggda simhallen står färdig.

Hur skulle ni vilja att man tänkte när man ska bevara en simhall?

​F.BAlla badhus och simhallar är unika. Vid renovering och tillägg är det viktigt att identifiera vad som karaktäriserar just den byggnaden. Det gäller egentligen vid alla sorters ombyggnader. Vi måste fundera på hur vi förhåller oss till historien och det som finns och har funnits. Hur gör vi våra tillägg och ändringar? Ska vi kontrastera eller smälta in? Det handlar om principer för transformation, eftersom det nästan aldrig handlar om ren restaurering. Det är viktigt att ha en tydlig målsättning för slutresultatet inom projektgruppen så att alla arbetar mot samma mål. Finns det en antikvarie kopplad till projektet bör man vara lyhörd och arbeta tillsammans. Nästan alltid sker ändringar i planlösningen för att möta dagens normer och krav, bland annat vad gäller tillgänglighet. Bassängerna kommer sannolikt få ytskikt och tekniska lösningar som svarar mot moderna behov. Vårt team är bra på att se helheten – inte bara hur vi bevarar det gamla och vackra, utan också hur det kan kombineras med funktion och teknik.