Fortsatt fokus på återbruk som strategi för att minska klimatpåverkan inom Innovationsprogrammet Hoppet

I början av 2022 fick äntligen barnen springa in i förskolan på Backa kyrkogata. Byggnaden var den första i Göteborgs stads innovationsprogram Hoppet där målet är att bygga så fossilfritt som möjligt. Ett år senare blickar projekteringsledaren Johan Brendelökken bakåt och berättar vilka lärdomar han tar med sig in i nästa Hoppet-projekt: förskolan på Friedländers gata.

Nu är det nästan exakt ett år sedan det första byggprojektet inom Hoppet stod klart, förskolan på Backa kyrkogata. Med facit i hand, hur tycker du det har gått?

​J.BJag skulle säga att Backa Kyrkogata var ett projekt som präglades av uppfinningsrikedom. När vi började så kände vi att det var mycket vita fläckar på kartan när det gäller återbruk. Men vi hade en grupp som var väldigt mogna för uppgiften! För oss som arbetade med själva projekteringen så var detta outforskad mark men entreprenörerna var väl förtrogna med uppgiften. Vi hade alla en gemensam tro på att det skulle funka, och nu när byggnaden är ute i förvaltning så är det som vilken förskola som helst. Det är ingen skillnad på varken kvalitet, utförande eller innehåll. Men det är allt tankearbetet som utfördes som är själva essensen av projektet.

​Nästa projekt inom innovationsprogrammet Hoppet pågår just nu för fullt – Friedländers gata där återbruk är främsta strategin för att minska klimatpåverkan. Berätta mer!

​J.BFriedländers gata är även det en förskola en bit norr om Backa kyrkogata. Det är sex avdelningar, storkök och ett atrium i mitten av byggnaden. Fokuset på återbruk är centralt i och med att hela den tidigare byggnaden ska återbrukas. Fram tills nu har äldrevården haft sina servicelokaler här men innan dess var det en grundskola. För egen del är detta ett väldigt roligt och speciellt uppdrag då jag gick på den skolan en gång i tiden, så man kan säga att cirkeln är sluten när jag kommer dit och ska konvertera byggnaden.

Uppgiften är att så långt som möjligt återbruka produkterna vi använder och vi kom rätt snabbt fram till att vi ska bevara den befintliga bottenplattan. Att redan ha stommen på plats minskar inte bara klimatavtrycket med all betong – vi vinner dessutom tid i och med att vi slipper gjutning och schaktning. Sen har vi gjort en inventering av den befintliga byggnaden kring vad vi kan återanvända. Till exempel kan stora mängder av stålkonstruktionen samt takplåten återbrukas, det är en styrkedemonstration. Tyvärr kan vi inte använda allt befintligt material men då är det väldigt tacksamt att arbeta med Stadsfastighetsförvaltningen. De har nämligen flera andra byggnader med material som kan återbrukas, samtidigt som vi kan skicka vårt oanvända till andra projekt. Till Friedländers gata kommer vi att få cirka hundra fönster från en annan byggnad. Det ger ju en viss påverkan på kostnaden och utseendet, men klimatavtrycket blir avsevärt mindre.

​Hur påverkar det kostnaden?

​J.BÄven om man återanvänder till exempel gamla fönster så måste man göra åtgärder för att de ska matchas in, exempelvis att komplettera nytt glas. Påverkar det kostnaden och det planerade utseendet? Ja. Men vinsten i och med minskat klimatavtryck är desto större. Och den vinsten är till för våra framtida generationer.

​Finns det andra utmaningar?

​J.BHade du ställt den frågan för ett år sedan hade jag svarat att ”Detta kommer bli ett mysterium att lösa”! Idag så ser jag inga svårigheter med de initiala problem vi kunde tänkas ha, nu känns det som en självklarhet. Till exempel: hur återbrukar man en befintlig bottenplatta? Vi lägger på ett övergolv, sågar upp plattan, når huvuddragningarna. Det är ett pussel att lösa men nu vet vi att det fungerar.

​Finns det några lärdomar från Backa kyrkogata?

​J.BDen största lärdomen är mognaden hos den projekterande organisationen. Att genomgående arbeta med återbrukade produkter var nytt för många av oss. Jag är ju van att klicka hem de exakta produkter jag vill ha, som jag vet funkar. Vad som hände på Backa kyrkogata var att vi inte visste vilka produkter vi kunde få samtidigt som det skulle vara klimatsmart, så det var helt utanför vår komfortzon. I vissa fall kunde det handla om att vi hade 6–7 olika val på en produkt. Nu i Friedländers gata har vi en bättre bild av vad som funkar och en projekteringsorganisation som är lite visare och lite snabbare.  

​Liljewall har även storköksprojekteringsuppdraget denna gång. Finns det några utmaningar där?

​J.BFörst och främst har det varit tacksamt att ha med hela storköksgänget in i projektet. Det har ju varit ett annorlunda uppdrag även för dem i och med återbrukskravet. Storköksinventarierna är väldigt specifika ting där det kan finnas utmaningar i att hitta rätt produkt som både funkar och är återbrukad. Här kan mellanlagringen vara rätt knepig men jag tycker att vi har lyckats bra med uppgiften.

​Till sist, syftet med innovationsprogrammet Hoppet är ju att visa att det går att bygga fossilfritt. Med snart två projekt bakom dig. Ser du hoppfullt på framtiden?

​J.BOm du ger dig in i en ovanlig uppgift så finns det alltid en osäkerhet som präglar tillvaron. Under detta arbete visade vi att det ändå gick och det är allt man behöver: förståelse och kunskap. Så mitt medskick är att det kan löna sig att prova på okända metoder. Både jag och hela branschen kan vara lite för försiktiga i vissa fall. Från att ha varit okänd mark är nu innovationsprogrammet Hoppet inte bara ett projekt utan en standard och dess metoder ska in i de tekniska anvisningarna för framtida byggnation.