Norrlands nordligaste regioner genomgår just nu en snabb omvandling. Här utvecklas några av Europas största industriella megaprojekt som är en del av den globala gröna omställningen. Regeringen har uppskattat att cirka 100 000 personer behöver lockas till Norrbotten och Västerbotten för att möta näringslivets krav på bland annat arbetskraft. Vad krävs för att människor söder om dessa regioner, som redan har tillgång till en attraktiv arbetsmarknad och ett levande samhälle ska flytta norrut?

Det händer minst sagt mycket i norra Sverige just nu vilket är positivt för regionerna. Parallellt med den blomstrande samhällsutvecklingen hägrar utmaningar. Vilka?

​Främst att skapa attraktionskraft för att just attrahera nya invånare. Idag väljer vi inte att bosätta oss på en plats enbart baserat på jobben, utan andra faktorer spelar in. Kultur, gemenskap, socialt liv och möjligheter till livskvalitet för varje familjemedlem, inte bara för toppingenjören på Northvolt (ett svenskt företag som bygger en fabrik i Skellefteå för att tillverka gröna batterier) eller Hybrit (ett svenskt industriprojekt i Norrbotten av Vattenfall, LKAB, och SSAB), utan för barnen och hela familjen.

​Den arbetskraft som efterfrågas, kommer inte nödvändigtvis från Sverige och behovet av internationella skolor ökar när fler internationella företag etablerar sig i norr. Det internationella perspektivet behöver ta plats i stadsplaneringen för man ska lyckas skapa livsmiljöer som attraherar nya innevånare från världens alla hörn.

​För att locka nya medborgare till en region som uppfattas som avlägsen och halvårsvis mörk och kall måste kommunerna och regionen inte bara vara innovativa inom teknik och företagande utan innovativa i att skapa attraktiva livsmiljöer. Kanske behöver de sin egen standard på attraktionskraft som utnyttjar den växande efterfrågan på mer bostadsyta, tillgång till naturen och mindre stress.

​I många av städerna byggs just nu mycket och snabbt. Hur påverkas stadsutvecklingen av etableringen av nya industrier i Norrland?

​Den gröna omställningen som sker just nu är mycket mer än en teknisk omställning. Vi talar om det som en ny industriell revolution. I likhet med tidigare industriella revolutioner kommer den att få stora konsekvenser för samhället och hur vi planerar och utformar människans livsmiljöer. Driven av dels digital teknik, dels av en ny uppsättning av värderingar, kan den nya industriella revolutionen omforma vårt sätt att leva på djupet och därmed förändra våra behov.

​Traditionellt sett erbjöds arbete i en industriort och folk flyttade dit. Nu måste företag i viss mån följa arbetarna eller ”talangerna” som har den kompetens som behövs. Tack vare den digitala utvecklingen kan vi komma åt talanger i högre utsträckning utan att nödvändigtvis behöva flytta vare sig på medarbetare eller företag. Särskilt hos den nya generationen finns en förväntan att kunna disponera arbete och fritid på ett flexibelt sätt. Forskning visar även att livskvalitet och meningsfullhet lika väl kan vara dominerande faktorer som går före lön när man väljer vart men framför allt hur man vill leva sitt liv.

​I takt med att denna trend blir vanligare blir det svårare för mindre attraktiva regioner att få människor att flytta dit. Detta är problematiskt för jobb som kräver fysisk närvaro på plats. På grund av detta är “flyg in-flyg ut” schema vanliga i gruvstäderna Kiruna och Gällivare, vilket innebär att arbetare tillbringar perioder om t.ex. sju dagar på sin arbetsstation följt av ytterligare en period på sju dagar där de annars vistas. Detta leder till en spiral där samhällstjänster inte utvecklas på grund av bristen på nya människor, och människor inte bosätter sig på grund av bristen på tjänster. Därför är det viktigt att skapa attraktiva livsmiljöer, som stödjer det liv man vill leva. Med möjligheten att arbeta på distans behöver attraktionskraften i första hand fokusera på de aspekter av livet som har mindre med arbete att göra, och mer med vardag, fritid, kultur och familjeliv.

​Hur kan planerare och arkitekter bidra till att skapa dessa inbjudande livsmiljöer i planerings- och designprocessen?

​Genom att arbeta mer aktivt utanför traditionella yrkesgränser och att informera sig om de senaste trenderna inom samhällsutveckling, teknik, ekonomi och sociala samband kan stadsplanerare och arkitekter föreslå relevanta lösningar. I praktiken handlar det om att förstå människans nya behov i staden och vara innovativa med våra resurser. Vi måste bli bättre på att återanvända befintliga byggnader och anpassa dem till lokalbefolkningens och samhällets nya behov och intressen. Nya platser måste också planeras för att vara flexibla så att de kan förvandlas över tid beroende på de behov som uppstår.

​Vi ser till exempel att co-working-trenden kommer från ett ökat behov hos människor som söker både närhet till andra och en möjlighet att arbeta på avstånd. Många framväxande co-working-miljöer fokuserar nu på att skapa ett helt ekosystem runt dem för social interaktion och fritid, exempelvis gemensam träning under lunchtid eller efter arbetet. Det är nu upp till planerare och arkitekter att förstå dessa nya miljöer, var de bör placeras i städerna och hur de ska utformas för att vara så attraktiva som möjligt.

​Ett exempel är att skapa flexibla coworking-miljöer som på kvällen används för yogaträningen, kulturaktiviteter eller språkkurser. Det handlar om att kunna nyttja samma plats för olika funktioner och ändamål under olika tider på dygnet. Det är möjligt att den här typen av miljöer i framtiden kommer utgöra en självklar del av de urbana bekvämligheterna. En av alla pusselbitar som avgör var man vill bosätta sig.

​Det nordligaste norr bjuder på omfattande årstidsväxlingar. Från ljusa dygn till becksvart mörker, kyla och snökanoner. Hur planerar och designar man på bästa sätt en stad i ett sådant omväxlande klimat?

​Forskningen om planering av vinterstäder tog fart under 1980-talet genom Winter Cities Association i Canada och Dr. Norman Pressman. En del forskning och goda exempel har sedan uppmärksammats där bland annat olika vinteraktiviteter, solåtkomst, snöhantering och vindskydd är viktiga aspekter för design av vinterstäder. Ett exempel som lyftes redan under 80-talet för att locka folk ut på gatorna i vinterstäder är att skapa olika typer av “skydd” mot klimatet. Ett exempel på detta är arkader, det vill säga att människor fortfarande kan vara utomhus men har ett visst skydd mot snö, regn och vind.

​Vi har kanske ingen stark tradition av att bygga denna typ av stadsrum i Norden. Men vi bör utveckla och våga testa nya arkitektoniska inslag som skapar behagligt utomhusklimat i våra nordiska städer. Det här med att våga testa nya lösningar är designerns uppgift och för att skapa attraktiva livsmiljöer i norr behöver vi välkomna olika typer av kunskap och nya typer av platser, i stället för att basera våra lösningar på traditionella synsätt. Attraktionskraft kan betyda olika saker i medelstora städer, småstäder, vinterstäder, industristäder och i glesa städer. Vi behöver inte en standardlösning utan väldigt många olika lösningar baserat på lokala förutsättningar och behov.

​När vi planerar städer idag utgår vi i många fall från underbara sommardagar utan regn, blåst och snö. Årstidsperspektivet är oerhört viktigt för planering av nordiska samhällen, särskilt på de nordligaste breddgraderna. Det är mörkt och kallt på vinterhalvåret men snön kan bidra till flera roliga aktiviteter så som tillfälliga snölekparker, iskonst på gatorna eller skridskoåkning på sjöarna. Exempelvis gör Luleå kommun varje år en isbana från Norra Hamn runt Gültzauudden till Södra Hamn och vidare ut till Gråsjälören. Precis som att våra årstider är temporära, behövs det platser i städerna som tillåter det temporära att hända och ta plats.

​Som avslutande ord vill jag passa på att öppna sinnet för mer djärva kulörer. Låt oss inte matcha stadens färger med molnen, snön eller himlen utan sätt mer färg på husen för en attraktiv livsmiljö i nordiskt klimat.