Vem är man om man inte pratar om AI just nu? Finns man ens? Som digitaliseringsstrateg på ett arkitektkontor är det en stor del av min vardag att läsa om diverse satsningar under AI-flagg. Samtidigt pågår ett offentligt samtal om så kallad ”Klassisk arkitektur” där politiker vill tillbaka till lösryckta traditioner som romantiseras och förhöjs. Inom kåren är hantverksmässighet, materialkännedom, återbruk och taktilitet i ropet. Neuroarkitektur, miljöpsykologi och rummets relation till människan kittlar forskare såväl som arkitekter. Så vart befinner sig Liljewall i förhållande till dessa frågor, och hur påverkar det digitala perspektivet vår position?

Vi börjar i matematiken. För AI är egentligen matte fast lite sexigt. Arkitektur är också matte, fast vackert. Från det gyllene snittet och de perfekta proportionerna till hållfastighetslära. Arkitekturens matematik är över 10,000 år gammal om man räknar in Stonehenge och pyramiderna. Om jag ska skärskåda vurmen för ”klassisk arkitektur” är det kanske en längtan efter det matematiskt vackra? Regelbundna raka fönstersättningar mot vinklade tak och vertikalitet i lätta fasadelevationer. Dock med en variation och detaljrikedom som inte gör byggnaderna för standardiserade, eftersom det rationella miljonprogrammet är politiskt uträknat. Kanske är det avsaknaden av mänskligt hantverk, händer som arbetat och kunskaper som gått i arv som gör att vi längtar tillbaka, och ibland mumlar något i stil med att det var bättre förr?

Artificiell intelligens bygger på matematik inom datavetenskap från 1950-talet. Syftet har alltid varit att skapa system som kan replikera mänsklig intelligens och problemlösningsförmåga. Systemen gör detta genom att samla en stor mängd data, bearbeta den och lära sig av sitt förflutna för att effektivisera och förbättra i framtiden. Väldigt likt mänsklig intelligens helt enkelt. Men där människan har nått intellektets ände i den komplicerade kod som krävs för en AI, har man fått bygga system som lär sig själv de komplexa samband som ”intelligens” kräver. Kopplat till det många benämner som ”AI” finns också automation, maskininlärning, regressionsanalys och parametrisk design (med mycket mera). Vilket ord som marknadsförs beror helt på vad som är fräckast just nu. För egentligen består våra digitala system inom arkitekturen av alla nivåer av matematiskt stöd i skissarbete och analys.

Matematik passar in i ett rationellt, effektivt, kostnadsbesparande byggande där standard och upprepning är norm. Skönhet, känsla, associationer, hantverk, taktilitet och atmosfär i byggnadsverk och platser behöver adderas för att det ska bli arkitektur. Digitala verktyg bygger oavsett modeord på en rationalitet, på förkunskaper, och därmed på historia. Trots det förväntar vi oss att verktygen ska skapa vår framtid, mer och mer utan mänsklig intervention.

Så nu till vår vardag på Liljewall. Jag vill mena att digitala verktyg, med eller utan egen intelligens, endast fyller ett syfte om de bidrar till våra mål och ambitioner som samhälle. Liljewall har en stolt tradition av att vara nyfikna på hur arkitekter, ingenjörer, samhällsplanerare och visualiserare kan förhöja sitt arbete med hjälp av digitalt stöd. Det är viktigt för ett arkitektkontor 2024 att ha en bred digital kompetens för att passa in i kedjan av beställare, entreprenörer, kommuner, konsulter och brukare. Liljewall har specialistkompetenser som utvecklar egna script och funktioner i standardprogramvaror för att sedan sprida dem till kollegor och kunder. Det är ett helt och hållet behovsstyrt och målinriktat arbete för att kunna leverera än mer genomtänkt, stresstestad och kvalitetssäkrad arkitektur.

I tidig stadsplanering bygger vi upp kvarter i smarta 3D-modeller med hjälp av vårt egenutvecklade verktyg Volymskissaren (för den insatta sker det arbetet i Rhino och Grasshopper). Alla nyckeltal som utgår ifrån BTA är då med automatiskt, och vi kan göra basala simuleringar som dagsljuspotential på fasad, solljus på gård eller utblicksanalys mot värdehöjande utsikt med ett knapptryck. Tidiga analyser av kvarter är viktiga för att kunna säkra lagstadgad dagsljusfaktor och skapa potential för trivsamma gårdar och vackra utblickar (kommer ni ihåg neuroarkitekturen? En vacker utsikt är rent av hälsofrämjande.) I samma 3D-volym kan vi göra en tidig klimatkalkyl utifrån planerad grundläggning, stomkonstruktion och materialval. Om vi exempelvis tidigt testar klimateffekten av en trästomme kan vi vägleda våra beställare till väl underbyggda beslut som kan sänka CO2-utsläppten. Tillsammans med managementkonsulterna Arris levererar vi ekonomiska kalkyler från tidig volym till detaljerad skiss eftersom ekonomi är lika med byggbarhet. Och vi vill gärna att projekten vi ritar också går att genomföra med hög arkitektonisk kvalitet och lågt klimatavtryck. För att lyckas krävs en digital sammanlänkning som bara är möjlig genom noggrant utformade digitala modeller med inbyggda data.

Ska vi gå in på lite mer avancerad matematik än plus och minus rör vi oss in i flödesmekaniken. För att en stadsmiljö ska vara trivsam och kunna generera stadsliv och rörelse krävs en god komfort. För att inte slösa värdefull allmän plats på skuggiga, kalla och brötiga miljöer borde komfortanalyser vara standard i en svensk planprocess. Komfortanalyser gör vi genom vindstudier i kombination med solstudier och bulleranalyser. Lägger vi dessutom på spatial analys över ett gatunäts sammankoppling får vi en indikation på framtida folkliv, goda kommersiella lägen och omtyckta offentliga miljöer.

Komfort är likväl en viktig faktor inomhus, särskilt i känsliga miljöer som skolor, badhus och sjukhus. Genom att göra siktlinjeanalyser i både 2D och 3D av planlösningar kan vi skapa förutsättningar för trygghet i ett omklädningsrum eller ge sköterskan god överblick över en akutmottagning. När vi granskar våra bostadsplaner i vårt interna tillgänglighetsverktyg testar vi skisser mot lagkrav, för att sedan låta våra sakkunniga fokusera på de mer komplexa aspekterna av tillgängliga miljöer och rum. Samma planlösningar kan också analyseras utifrån kvaliteter som flöde, möblerbarhet och flexibilitet eftersom en planlösning inte bara är en rationell ruta utan också ska bli någons hem.

Återbruk och ombyggnad låter ju som något man sysslar med i en härlig stickad kofta lite lerig någonstans på landet. Men för att inventera, dokumentera, analysera och modellera för återbruk krävs en systematisk digital process som kombinerar scanning, 360-filmer, digital märkning av objekt och dess status samt skissmodeller som skiljer på gammalt och nytt. Det är något vi investerar kraft i just nu för att ha en ännu bättre digital process i vad vi kallar befintliga miljöer.

Nu har jag radat upp massa exempel på där våra arkitekter tar stöd av digitala verktyg i sin designprocess. Har detta med AI att göra? Ja, om vi pratar om Arkitekt Intelligens. Kombinationen av välutbildade, kloka, kreativa kollegor som använder modern teknik för att leverera kvalitetssäkrade arbeten. I vissa av dessa exempel ingår artificiell intelligens, i andra handlar det ”bara” om automatisering och variabler för parametrisering. AI ingår mer och mer i våra standardprogramvaror och det blir en naturlig del i våra digitala system där det är lämpligt. För att effektivisera skissarbetet gör vi en del automatiseringar, vilket innebär att ersätta manuellt klipp-och-klistra med genererade ritdokument. Som samhällsplanerare ser jag fram emot att använda AI för att göra mer djupgående samhällsanalyser utifrån öppna datakällor och statistik. Vi använder också såklart Open AI på olika sätt i vardagen, från att skriva text och kod till och för att utveckla våra visualiseringar.

Minns ni att syftet med artificiell intelligens var att lösa problem ännu bättre än människor? Det är fullt möjligt så länge problemet bygger på relevant data. Fel ingångsdata, fel problemställning eller en dålig prompt så blir resultatet missvisande. Och om vi ska vara ärliga, är det inte den mänskliga faktorn som både skapar och löser de flesta problemen i våra projekt?

Jag är stolt över Liljewalls kontinuerliga arbete och att vi jobbar med de små stegens revolution. Varje år när vi ser tillbaka inser vi att de små stegen faktiskt blivit ett sjumilakliv. AI är en ny penna på arkitektens ritbord som påverkar arbetssätt, affärsmodeller och kompetenskrav. Men det är en penna av många.

Och när pennan ritar något vackert tittar bara dåren på pennan.