LILJEWALL MÖTER
Alvaro Campo
Konst baserad på verkliga händelser
Vi har ritat Varbergs nya sport-och fritidsanläggning Pingvinen. Den konstnärliga utsmyckningen i badhuset tar sin utgångspunkt i landskapet och har utformats i nära samklang med byggnaden. Läs om hur konstnären Alvaro Campo har tolkat den halländska kustlinjen på tre olika sätt; i en skulptur på entrétorget, i en grafisk linje av lysrör som sträcker sig längs med väggen av träribbor i entréhallen och i ett havsmotiv som ett abstraherat klinkermönster på en invändig mur.
Alvaro Campo
Alvaro Campo är utbildad vid International Centre of Photography i New York och vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Hans verk utvecklas ofta i relation till den offentliga sfären och tar upp en ständigt föränderlig och ständigt flytande verklighetskänsla när människans uppfattning utvecklas närmare och närmare teknologin. Han är intresserad av teknikens förmedling av sinnena och hur detta påverkar människans förhållande till den fysiska och naturliga världen.
Calle Hellberg
Calle är arkitekt SAR/MSA och har varit handläggande arkitekt för projektet Pingvinen. En drivkraft hos honom är att hitta väl fungerande planlösningar och starka koncept för den specifika platsen. Det är även Calle som har samtalat med Alvaro om hans konstnärskap och hur han har närmat sig Pingvinen.
.jpg)
Varbergs nya mötesplats för motion, hälsa och lek.
Pingvinen är en stor anläggning. Bad, ishall, gym och café – allt under samma tak. Badet knyts samman med den befintliga ishall till en sammanhängande idrottsanläggning som blir en del i ett större idrottskluster. Läs mer om projektet på projektsidan!
Du arbetar med Stockholm som bas. Hur närmade du dig Halland, Varberg och badhuset Pingvinen i det här uppdraget?
Alvaro: Jag har en personlig koppling till Varberg genom att en del av min familj bor där. Det gör att jag får uppleva Varbergs alla årstider, inte bara sommaren då turisterna är där. När jag tänker på Varberg tänker jag omedelbart på kusten och havet som är, och alltid har varit, viktig för traktens utveckling både ekonomiskt och socialy.I det sammanhanget har den offentliga simhallen en mycket viktig roll att spela. Mitt arbete tolkar kusten som en gräns mellan det medvetna och det undermedvetna, det kända och det okända. Denna gränslinje mellan till synes motsatta begrepp separerar dem inte, utan förenar dem istället som med ett tunt membran. Simhallen fungerar som tröskeln, öppningen i detta membran, och gör havet tillgängligt.
Berätta om de tre konstverken!
Alvaro: Det osynliga landskapet är en skalad topografisk modell ungefär 6 x 6 meter. I materialen fiberbetong med bronsdetaljer
avslöjar modellen djupen och undervattenslandskapet hos den omgivande kusten och havet. Den synliggör det som annars är osynligt, den gör medvetet det som vanligtvis förblir omedvetet.
Mellan kusten och havet är en ljusteckning och skalreferens som mäter ungefär 27 x 3,5 meter. Av led- och ljusrör med bronsdetaljer växer en storskalig ljusritning fram, vilken återger utrymmet mellan kusten och havet. Linjen representerar den yttersta kustlinjen. Där den skiftar, rör på sig. Vågors rörelse, stigande havsnivåer och tidvatten gör det omöjligt att fixera gränsen för vad som är hav och land. Oklarheten är intressant. Linjen är ett mellanrum, en mötesplats för hav och land.
Havet tillhör alla i kakelmosaik är placerad vid 50-meters bassängen. Det är en kaklad mur vars färgsättning är framtagen i samarbete med Varbergsbor. Under workshops ombads deltagare fotografera sin favoritplats vid havet eller i anslutning till havet. Ifrån var och en av deltagarnas bilder valdes sedan en framträdande färg ut. Färgerna överfördes till klinkerplattor och det är de som återfinns i murens slutgiltiga gestaltning.
I ett badhus finns betong, klinker, glas och trä men också förstås vatten och fuktig luft. Hur har du sett på olika material i det här fallet?
Alvaro: Material tillsammans med placering är viktigt att tänka på för mig. Dels för att väcka betraktarens intresse, dels för att konsten ska upplevas som relevant på sin plats. Det osynliga landskapet som är placerat framför ingången är gjutet i materialet fiberbetong, en lättare kombination av glasfiber och betong, som ändrar färg när det regnar och på så sätt påminner om stenhällar och våt sand. Placeringen bildar ett torg, en plats där man väntar in sina kompisar, eller pustar ut efter träningen. Ett tillfälle att reflektera en stund. Mellan kusten och havet är placerad i utrymmet mellan ishallen och bassängen. Ljuslinjen sitter på väggen och fortsätter att sträcka sig hela vägen utomhus. Skalan som sitter under verket inomhus visar att ritningen symboliserar något mycket större. Stort litet. Ljus mörker. Kallt varmt. Inne ute. Det finns många lager motsatser som möts här genom valet av material och placering. Havet tillhör alla, här har jag använt befintligt material som jag var hänvisad till. Här är det utformningen och konceptet som förankrar verket lokalt.
Hur var det att arbeta med konst i ett badhus?
Alvaro: Jag känner en stark koppling till vatten och havet så för mig kändes det naturligt att arbeta med just ett badhus. Badhuset är en viktig plats i Varberg och för mig var det ett meningsfullt uppdrag.
Vad vill du att en besökare ska känna och uppleva inför dina konstverk i Pingvinen?
Alvaro: De tre verk som gjordes för Pingvinen är alla på något sätt baserade eller förankrade i verkligheten. De använder inte verkligheten som ett faktum utan mer som en utgångspunkt. Jag använder ibland likheten från film när man säger att den är baserad på verkliga händelser, och resten är tolkningar och fantasi. Mina verk fungerar på samma sätt. De beskriver en situation men de tillåter också betraktaren att använda sin egen fantasi. De är som "ledtrådar" och hur man kopplar ihop dem är upp till dig som besökare.
Vad skulle du säga kännetecknar ditt konstnärskap?
Alvaro: I arbetet med offentliga uppdrag utgår jag alltid från platsens förutsättningar. Jag ser det som en dialog mellan platsens historik, kultur och geografi, människorna som lever här och mig själv som konstnär.